Gud är god

Gud är god! Hela Bibeln är full av exempel på Guds godhet. ”Ty Herren är God, hans nåd varar evinnerligen och hans trofasthet från släkte till släkte” (Ps. 100). Yttersta beviset på Guds godhet är att Jesus, Guds egen son, dog och uppstod för att vi människor inte skulle gå förlorade utan ha evig gemenskap med Gud.

När vi i tro tar emot Jesus blir vi Guds barn (1 Joh 3:1). Vi har rätt att kalla Gud för vår pappa, ett svindlande löfte. Hur är då vår pappa? En egenskap som kännetecknar Gud är att han är allsmäktig. Att vara allsmäktig betyder att kunna göra vad man vill. Inget är omöjligt för Gud. Att vara allsmäktig är bra men om man inte Gud vill använda sin allmakt så vore det inte lika roligt. Som väl är så inte fallet. Bibeln säger nämligen också att Gud är kärlek. Jag läste en definition av Guds kärlek som Guds vilja att använda sin allmakt. Han inte bara kan hjälpa oss, han vill också hjälpa oss.

Att vara ett Guds barn är något oerhört stort. Gud har fantastiska planer och drömmar för alla hans barn. I bön och tro får vi komma till honom med alla våra behov. ”Om nu redan ni som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom?” (Matt 7:11) och ”Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva kommer från ovan, från himlaljusens fader” (Jak 1:17) är två fantastiska löften från en kärleksfull far. Två löften som är större än alla negativa omständigheter som kan omge oss. Lita på att Gud är god!

En möjlighet att få höra om Guds godhet i form av julevangeliet är julkonserten ”En välsignad jul 2009” lördagen den 28 november, som vi på M56 arrangerar. Mer information hittar du i föregående blogginlägg. Välkommen!

 //Stefan

En speciell bok

Med jämna mellanrum i ifrågasätts Bibeln. Liberalteologin med sitt ursprung i upplysningstiden går i bräschen genom att bland annat angripa Gamla testamentet och förneka äktheten i Nya testamentliga skrifter. Ingen bok verkar vara så omstridd som Bibeln. 66 böcker består den av. Uppdelad i två testamenten, det gamla och det nya, men ändå en helhet och med ett syfte – att förmedla det glada budskapet om frälsningen genom tron på Jesus Kristus som dog och uppstod för alla människor (Joh 20:31).

I 2 Tim 3:16 står det att skriften, Bibeln, är utandad och inspirerad av Gud. Det gäller Gamla testamentet så väl som Nya testamentet – Petrus jämställer Paulus brev med de Gamla testamentliga skrifterna i 2 Petr 3:15-16. Såväl Jesus som apostlarna trodde på allt vad som stod i Bibeln (Apg 24:14, Matt 5:18). Det har också stora kristna ledare i alla tider gjort, med alltifrån Augustinus till Martin Luther och John Wesley. För att nämna några.

Äktheten i Bibeln är uppenbar. Exempelvis var Nya testamentets texter verksamma och väl spridna redan omkring år 100 e.Kr. Deras auktoritet ansågs obestridbar eftersom de var skrivna av personer som levde i Jesu närhet. Den kristna tron överlämnandes en gång för alla (Jud 3) av dessa människor, s.k. apostlar. Något som de så gott som samtliga fick lida martyrdöd på grund av. Trots det ser vi än idag ständigt nya försök att ”överlämna” trosuppfattningar som går stick i stäv med den tro som Bibeln lär och som den kristna kyrkan i alla tider trott på. En tro som bygger på övertygelsen om Bibeln som Guds ord och Jesus som vår frälsare.

Avslutningsvis. Intressant är också alla de arkeologiska fynd som bekräftar Bibelns äkthet. Bara några exempel: Det finns 286 berättelser av en global katastrof likt berättelsen om Noa (1 Mos 7), namnen på mer än 40 omnämnda kungar i Bibeln har hittats i andra arkeologiska skrifter, platser som Jeriko (med dess murar) och Salomos stallar har hittats. Andra fynd som Dödahavsrullarna, skrivna 100-200 f.Kr, bekräftar hur väl skrifterna har bevarats genom åren och bevisar att bibliska texter med en tidsperiod på 1600 år är mer eller mindre identiska.

Sommaren närmar sig. Vi är redan i juni. Läs gärna Bibeln någon ledig stund och fascineras över hur Gud gång på gång genom historien gripit in för att rädda oss människor. Ytterst genom Jesus Kristus.

//Stefan

Årets viktigaste dagar

Årets viktigaste dagar är nu här. Då tänker jag inte på slutspelet i hockey som igår snöpligt tog slut för HV 71:s del eller på våren som börjar närmar sig med full fart utan på påsken. Läste häromdagen en recension av en nyss lanserad bok skriven av känd svensk personlighet och om en betydligt kändare person, Jesus, där författaren bland annat inte var säker på att Jesus dog för våra synder. Ett påstående som minst sagt utmanar allmänkristlig teologi, vilket en känd kristen ledare nyligen skrev om i en kristen tidning. För är inte Jesus död och uppståndelse för våra synders skull det som dessa dagar ytterst handlar om?

Det som hände på ett kors på en bakgård för 2000 år sedan är det mest centrala i den kristna tron. Jesus, 100 % Gud och 100 % människa, kom till vår värld, lät sig slutligen självmant förnedras och offras på ett kors. Han gjorde det av egen fri vilja, för min och för din skull, för att göra oss göra oss fria från vår synd.

Synd, ett inte alldeles för populärt ord, är något som alla människor bär på enligt bibeln och Romarbrevets tredje kapitel. Tänk dig synden som en tung tegelsten att bära på. En tegelsten som alla bär på, oavsett om vi vill eller inte, känner det eller inte. Den tegelstenen lyfte Jesus bort från var och en av oss när han dog och uppstod från de döda och tack vare det kan vi äntligen få frid med Gud och därmed också evigt liv, som det står lite längre fram i Romarbrevet. Detta är vad påsken, och den kristna tron, ytterst handlar om. Precis som Stig i Ica-reklamen som nu går på TV verkar vara så övertygad om. Utan Jesu död och uppståndelse blir den kristna tron lika tom som ett påskbord utan påskmust.

Jag har nog nämnt det tidigare, men i Jesaja kapitel 53 beskrivs på ett helt fantastiskt sätt vad Jesus har gjort för dig och mig. Det är värt att läsas om och om igen. Framförallt nu i påsk.

//Stefan

Jesus

På det brittiska bandet Delirious? senaste, och tillika sista, skiva ”Kingdom of Comfort” finns en underbar låt med strofen ”Jesus. How sweet the name, the name that saves”. Inget annat namn väcker så blandade känslor som Jesus. Jesus lämnar ingen oberörd – om vi verkligen vågar möta honom för den han är, frälsaren. Han som kan rädda oss från allt det som tynger oss.

Människor har i alla tider försökt hitta en mening med sin tillvaro. Det ligger djupt rotat i oss. Vem vill inte ha en mening med sitt liv? Men att leta efter meningen med livet utan att räkna med Gud är dömt att misslyckats. Människan är inte alltings mått, som humanismen lovar. Det finns en högre objektiv sanning att bygga sitt liv på. Allt är inte relativt. Jesus är absolut.

”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till fadern utan genom mig” säger Jesus om sig själv i Joh 4:6. För att verkligen stryka under denna sanning säger aposteln Petrus: ”Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta” (Apg. 4:12).

Inga profeter, gärningar, upplevelser, förtjänster eller något annat kan göra oss verkligt fria. Bara, som Martin Smith i Delirious? sjunger, tron på Jesus räddar oss. Från oss själva, våra otillräckligheter, våra svagheter och våra misslyckanden. Hos Jesus vår vi äntligen frid och ett evigt meningsfullt liv tillsammans med Gud.

//Stefan

Israel

Återigen är världens ögon riktade mot det lilla landet Israel. Israel tycks ständigt vara i nyheternas centrum. Hur ska man som kristen ställa sig till Israel och judarna? Ett bra ställe att få svar på den frågan är att studera bibeln, Guds eget ord (2 Tim 2:16).

I bibelställen som t.ex. 1 Mos 28:13-14 läser vi att Gud utvalde Abraham och sade att han genom honom skulle välsigna alla släkten på jorden. En man, Abraham, blev till ett helt folk, judarna, ett folk som sedan också fick ett land, Israel. I det landet föddes sedan han som blev till en välsignelse för jordens alla folk, Jesus.

Vi ser att judarna spelat en minst sagt viktig roll i världshistorien. ”Frälsningen kommer från judarna”, som Jesus själv sa (Joh 4:21). Men nu då, nu när frälsningen finns tillgänglig genom Jesus, har judarna då spelat ut sin roll? Romarbrevet, och särskilt kapitel elva, handlar om frågeställningen kring judar och greker (hedningar, dvs icke-judar). Där läser vi att det är vi kristna som har inympats i det äkta olivträdet, judarna, och att Gud inte förskjutit sitt folk ”ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra”. Därför är fortfarande judarna Guds eget folk. Därför tillhör fortfarande Landet dem. Och därför ser vi hur bibelställen som Jeremia 31:1-14 gått, och går, i uppfyllelse mitt framför våra ögon ”Se, jag skall föra dem från landet i norr och samla dem från jordens yttersta hörn”. 

Just nu kritiseras Israel hårt. Här är det viktigt att poängtera att bara för att man är kristen behöver man inte försvara allt som Israel gör. Som alla andra folk och stater är inte heller judarna och Israel perfekta. Alla gör vi fel. Men för att förstå rådande Gaza-konflikt är det också viktigt att få hela bilden. Den framgår inte alltid i sekulär media. Efter det att Israel i augusti 2005 drog sig tillbaka från Gaza har Hamas, som inte erkänner den Israeliska staten, avfyrat över 5000 missiler och granater mot civil bebyggelse.  Tidningen Världen Idag skrev den 31/12 förra året att  Hamas placerar sina högkvarter, vapenförvaringar och avfyrningsramper i tätbefolkade områden och därmed utsätter de medvetet sina egna medborgare för livsfara. 

Israel var till slut tvugna att försvara sina invånare – den rätten har varje suverän nation. Pingströrelsens Sten-Gunnar Hedin ställde nyligen på NEWSMILL frågan om varför inte FN agerade när ”missilregnet var som värst över israeliska samhällen och byar?” (under förra årets sista månad över 300 missiler).  Då hade vi troligtvis sluppit att en massa människor, araber och judar, fått sätta sina liv till. Vilket är en oerhörd tragik.

Situationen i Mellersta Östern kan många gånger se hopplös ut men vårt hopp är att Jesus en dag ska komma tillbaka, till Jerusalem och till Israel. Den dagen kommer hans eget folk slutligen att ta emot honom för den han är (Sak 13:10) – frälsaren – och inta sin speciella position i det rike som Gud upprättar. Den dagen blir verkligen en dag av glädje, frid och fred för alla jordens folk och nationer!

//Stefan

Seger!

I en värld där finansmarknaden går upp och ner, där ett samtal från en läkare kan ge dig en dyster prognos eller ett besked från din arbetsgivare att du blivit uppsagd är det minst sagt lätt att drabbas av fruktan och oro.

I alla världens omständigheter kan vi ändå vinna seger. Ett av mina favoritbibelord är 1 Joh 5: 4-5 där det står: ”Eftersom alla som är födda av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son”.

Sätter vi vår tro till fruktan blir vi osäkra och fyllda av tvivel. Pengar, aktier, oss själva, idoler, TV är också osäkra kort att sätta sin tro på. Men sätter vi vår tro på Jesus Kristus övervinner vi världen och kan vinna seger mitt i vår vardag, mitt i svåra omständigheter. Det är inte i vår tro som kraften ligger. Tron ger endast seger när den är centrerad på Jesus Kristus, han som är trons upphovsman och fullkomnare (Hebr 12:2).

Kristen tro är ingen abstrakt tro på en Gud lång borta. Kristen tro handlar om att vara på den vinnande sidan genom att tillhöra Jesus. Att vara en kristen är att vara en segrare!

//Stefan

Helgat varde ditt namn

Den kanske mest kända bönen är nog Herrens egna bön ”Fader vår” eller ”Vår Fader” som det heter i den lite nyare versionen. Själv så håller jag fast vid den något äldre varianten, vanemänniska som jag är. ”Helgat varde ditt namn” fortsätter Herrens bön. Ofta läser vi, eller hör bönen, i kyrkan utan att kanske egentligen fundera på vad det är vi säger. ”Helgat varde ditt namn” betyder att hålla Guds namn för heligt. Att ära honom för den han är. Vem är då Gud? Och vad står hans namn för?

Gud har många olika namn. Ett av dem är Jehova som betyder ”Jag är den Jag Är” (2 Mos 3:14). Namnet Jehova syftar på Gud som Förbundsguden – en Gud som i alla tider ingått förbund med människan. Till Jehova finns sju stycken förbundsnamn som uppenbarar Guds natur och karaktär. De sju namnen är på svenska ”Herren vår försörjare”, ”Herren vårt segerbanér”, ”Herren vår frid”, ”Herren vår herde”, Herren vår rättfärdighet”, ”Herren den närvarande” och ”Herren vår läkare”. När vi ber ”Helgat varde ditt namn” erkänner vi Gud genom hans olika namn. Hos Gud finns det kraft, omsorg, helande, styrka och lösningar för livets alla olika behov.

Alla Guds namn har slutligen blivit sammanfattande i Jesus som är namnet över alla namn, som det står i Filliperbrevet 2:9. Jesus är Gud uppenbarad för oss människor. Hela Nya testamentet visar på en Gud som försörjer, som har vunnit seger, som är frid, som är en herde, som är rättfärdig, som är närvarande och som är en läkare. Och Gud har inte förändrats. Han är densamma nu som då och han vill verkligen för oss utföra alla de verk som hans namn talar om.

//Stefan

Israel 60 år

I maj firar Israel 60 år som självständig stat. Enligt vår almanacka infaller självständighetsdagen nästa onsdag, den 14. Israels bildande har uppfyllt många profetior i Bibeln som den i Hesikel 36:24 där det står “Ty jag (Gud) skall hämtar er från folken och församla er från alla länder och föra er till ert land”.

Israel och judarna spelar en särskild roll för mig som kristen. Och tanken att kyrkan har tagit det judiska folkets plats i Guds frälsningsplan, ”den så kallade ersättningsteologin”, är lika avlägsen som planeten Pluto är till Jorden (läs gärna Romarbrevet kap 11).

För faktum kvarstår att judarna är Guds eget folk. Med judarna har Gud slutit ett förbund (1 Mos 12:17, 13:14-17, 15:18-21 etc.). Och det förbundet kommer att vara till dess att solen slutat lysa (Jer 31:35-36). Det står ju också i Nya testamentet ”Gud tar inte tillbaka sina gävor och sin kallelse”. Judarna har genom historien spelat en central roll och kommer att fortsätta att göra det. Först födde de Gud in i världen. En dag kommer de också att ta emot honom när han kommer tillbaka. Till Jerusalem och till Israel.

Den 14 maj är också en dag att hylla demokratin. I Israel har alla medborgare samma rättigheter och skyldigheter, däribland 2 miljoner araber och kvinnor. Israel är en demokrati omringat av en rad olika diktaturregimer, ständigt utsatta för palestinska raketanfall mot civila mål som skolor och sjukhus – skulle dessa raketanfall upphöra skulle också Israels aktioner omgående upphöra.

I Israel bärs medmänsklighets fana högt. Som att landet tog emot de över en halv miljon judar som fördrevs från arabländerna i samband självständighetskriget där Israel angreps av sina grannar. Och faktum kvarstår, hade arabledarna gjort samma sak med de ca 600 000 araber som lämnade Israel hade vi inte haft ett flyktningsproblem idag. Och hade de arabiska ledarna följt arabledaren emir Feisal råd år 1919 att ”bara tillsammans kan vi nå verklig framgång” och därmed sagt sagt ja till FN:s delningsförslag år 1947 istället för att starta krig mot den nya staten Israel, hade det varit två stater som tillsammans firat 60-års jubileum i år.

För mig är det naturligt att vara glad och uppmärksamma en dag som denna. Både som kristen och som demokratiälskare.

//Stefan

Tillbedjan

För ett litet tag sedan var Robert Hjälmeby tillbaka i Allianskyrkan för att tillsammans med bland annat Peter Sandwall samtala kring tillbedjan.

När man tänker på det så är det mycket man gör utan att man känner för det. Som till exempel att gå till jobbet eller skolan en måndagsmorgon när klockan ringer alldeles för tidigt. Många gånger är det en viljehandling att ens ta sig upp ur sängen. Tillbedjan och tacksägelse är faktiskt också en viljehandling. En mycket känd vers om tillbedjan återfinns i Heb. 13:15. Där står det ”Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn”. På många andra ställen i Bibeln står det att vi ständigt ska tacka Gud (Ef 5:20, 2 Thess 5:16, Ps 34:2). Att tillbe och tacka Gud är alltså något som vi beslutar oss för att göra, även om vi inte känner för det. Det är en viljehandling.

Att lovprisa Gud i livets alla omständigheter innebär inte att tacka honom för livets alla omständigheter, som t.ex. sjukdomar. Men jag är säker på att det i alla livets omständigheter finns något som vi kan tacka Gud för, vilket kan vara lättare än sagt än gjort många gånger.

Det behövs inte mycket tankeverksamhet för mig att inse hur mycket jag har. Familj & vänner, mat för dagen, kläder och någonstans att bo. Framförallt har jag Jesus Kristus, Guds son som som tog mina felsteg på sig när han dog och uppstod för mig och som lovat att vara med mig varje minut, varje sekund. Jag hoppas att du också kan skriva dit honom på din personliga tacklista.

//Stefan

Kristen tro vs Humanism

Igår kväll var Christer Sturmark, ordförande i förbundet Humanisterna, i debatt med pastor Ulf Ekman. Debatten spelades in och kommer att sändas av både SVT24 och den kristna TV-kanalen Kanal 10. Christer gästade för övrigt Allianskyrkan i höstas för en liknande debatt.

Debatter är bra. Det behövs debatter där en i grunden ateistisk humanism ställs mot en bibeltrogen kristendom. För när man ställer två saker mot varandra uppdagas eventuella skillnader som gör det enklare att välja det ena eller det andra alternativet.

Humanism, i betydelsen av en livsåskådning, utgår från människan själv. Människan är centrum och alltings måttstock. Universum är självexisterande och inte skapat av Gud. Jag som kristen tror dock på en objektiv sanning, Gud och hans ord. Bibeln, som är Guds ord, är ett stadigt ankare i en allt mer stormigare värld. Bibeln ger oss objektiva sanningar att bygga våra liv och vår värld på. De tio budorden är ett bra exempel som vår västerländska civilisation också vilar på. Allt är inte relativt.

Humanisten tror att människan innerst inne att är god och att hon inte är behov av någon frälsning. Jag tror däremot att alla människor har fallit i synd och därmed behöver försonas med Gud. Humanismen har många bra ideal. Det är alldeles riktigt. Men det räcker tyvärr inte. I Joh 14:6 säger Jesus om sig själv ”Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till fadern utom genom mig”. Människan kan alltså inte frälsa sig själv. Det är bara tron på att Jesus dog på korset som kan ge försoning med Gud och evigt liv. Detta glädjande budskap, evangelium, är som det står i Romarbrevet 1:16 Guds kraft till frälsning för var och en som tror.

//Stefan